The noble art of piling dishes
Jag har ett diskställ som är sisådär 40 cm brett.. Har blivit rätt bra på att stapla disk. Eftersom jag bor själv så diskar jag när jag har lust (kaffekoppar återvinns ett par gånger i det här hushållet, skölj ur, använd igen)... Nu vill jag ju förtydliga att det inte är så att det står en massa äcklig disk i veckor på diskbänken. Men idag så blev det en medan-jag-väntar-på-att-maten-ska-bli-klar-disk. Skönt.
Apropå mat, igår fick jag en fråga av Malin i Form vad jag menade med att jag inte åt köpt kött, efter att jag hade lämnat en kommentar på hennes blogg. Här kommer då ett längre utlägg om matvanor... I gymnasiet så började jag äta lakto-ovovegetariskt. Då vi alltid har ätit mycket vegetariskt mat hemma så var det ingen stor omställning. För ett par år sedan, då livet var som mest hektiskt så började jag att äta fisk igen. Under de senaste året så har jag tänkt mycket på det här med närproducerad och ekologisk mat, och jag försöker själv att plocka bär och svamp när det är säsong(fast svamp är jag tydligen världssämst på att hitta, så det är fel att kalla mig för svampplockerska)... I maklig takt har jag därför börjat att äta vilt, men jag vill gärna veta var djuren har sprungit omkring, så helst från bekanta jägare. Inget kött från ICA alltså. Det är ett val som jag har gjort. Nu har jag i och för sig bara ätit älg och ren fem gånger sedan förra julen, så någon storkonsument är jag inte. Men igår kom jag äntligen på vad jag ska sätta för etikett på mig själv när någon frågar. Jag är ju nämligen inte vegetarian längre. Jag är vilterian.
Jag tror fast och fullt på att alla ska äta det de mår bra av, men skulle såklart gärna se att det sker på ett lite mer hållbart sätt. Det är väl lite därför jag funderar på hur nyttigt det är med sojakorvar som har åkt runt halva jorden... Än så länge åker de ner i korgen och i övrigt så försöker jag att tänka på det jag handlar, helst eko och krav så långt det går. Hur äter du?
0 kommentarer: