Dinner without a view

Tänk vad härligt att få träffa nya människor som liksom känns helt rätt direkt! Idag träffades nämligen jag och Katrin för första gången, även om det nu i och för sig känns som om vi redan känner varandra lite då vi följt varandra ett tag på allehanda sociala medier. Bra grej det där internetet ändå...

Vi bor ju i samma stad, och diggar samma grejer, så en utemiddag vid en fäbodvall bara fem minuter från stan var ju ett perfekt vardagsäventyr en helt vanlig torsdag. Och dessutom bjöd hon på värsta goda middagen med grönsakspaket som vi tillagade över elden, med halloumi och sötpotatis till. Inspirerad av foliepaketsidén hade jag gjort en äppelpajsvariant till efterrätt som fick gotta till sig i den sista glöden. 

Med surr om allt möjligt (men mest om utegrejer och friluftsliv så att säga) så gick tiden alldeles för fort och det började skymma. Vilket bara förstärkte det trollska! Dimman har nämligen legat tät de senaste dagarna och frosten täcker både mark och träd. Så vackert så det gör ont, och en väldigt fin inramning till vardagsäventyret. Det första av många framöver tror jag bestämt.