Gud heter Magnus

Jo, det är sant. För idag ringde nämligen Magnus som hade sett min bittra facebookstatus igår om den stulna väskan. Han skickade ett meddelande och lovade att han skulle hålla utkik idag eftersom han jobbade. Schysst att ha vänner som arbetar hos polisen. Nu trodde jag väl inte så mycket på att den skulle komma tillbaka. Men halleluja, när jag (läs pappa) bytte däck ringer Magnus och efter en ganska kort identifiering av väskans innehåll (sunkiga träningskläder, ett papper om handikappidrott, en stickad mudd och två knippen nycklar) så konstaterade vi att det var min väska! Hurray. Ifånen var såklart borta, men just nu glad tjej ändå som imorgon bitti får tillbaka sina hem- och jobbnycklar...