Seeing is believing...
.
... men ni får helt enkelt ta mig på orden istället eftersom jag inte har någon telefon som kan skicka kort längre. Känner mig rätt handikappad utan min kära iFån faktiskt. Glad ändå att jag fick låna en mobil och med ett nytt simkort (ja, inte ett badkort alltså) så är jag iallafall nåbar. Men vad fort man glömmer hur man skriver med T9-funktion. Det tar ju hur länge som helst för mig att komponera ett sms nu...
Vad jag egentligen skulle berätta (och visa om jag hade orkat ta fram vanliga kameran, fotat och sedan kopplat in den i datorn), var att jag har sprungit på asfalt för första gången sen typ i somras. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, skogen har lockat mer. Men idag under en paus i alla borden, så sa mina fina blåturkosa Asics DS Trainer att de ville ut på en sväng. De kände sig lite bortglömda nämligen Så sexåenhalv kilometer runt berget fick det bli. Rätt stumt att springa, nu när jag mest lunkar i skogen, men det gick ändå ok tycker jag. Får ta och vädra mina asfaltsskor några fler gånger innan snön. Nu en dusch, FunkyKidz och sedan däckbytardagsmedmiddagshäng hos fina päronen.
0 kommentarer: