Bikini biking

Förutom de uppenbara idrotterna, som olika vattensporter och beachvolley är ju cykling en utmärkt bikinisport! Åtminstone när det är nästan 25 grader på kvällskvisten!

Efter att  i förmiddags ha avklarat några livsnödvändiga ärenden på stan, såsom att köpa nagelborttagning och Nike-shorts på halva reapriset så stannade jag en sväng vid min kära Surfbukt och tog en kopp kaffe. Träffade där på fyra unga herrar som var jätteduktiga på att hoppa studsmatta. Nioåringar kan de. Jag fick dock imponera med att vinna den spontana gå-på-händer-tävlingen som vi drog igång. Jorå, än finns det hopp.

Men varken studsmatta, handståendetävling eller en kvarts beachvolley hjälpte mig att bli av med känslan jag har haft hela dagen. Jag har varit så rastlös, och så slö, på samma gång. Inte en toppenkombo vill jag mena. Efter en massa velande och funderingar på att återigen lägga rumpan på en solfilt bestämde jag mig för att ändå få ändan ur. Och få upp den på cykeln istället.

Cyklade de 2,5 milen hem till min morbror med fru och hoppades att de skulle vara hemma. Körde på samma koncept som när jag sprang hem till en arbetskamrat för att bli bjuden på kaffe. Den här gången hade jag bättre tur och det blev inte bara kaffe på altanen utan morbror slängde ihop en magiskt god fisksoppa, direktgjord pesto med basilika från trädgården och rostat surdegsbröd till det. Sen blev det kaffe, med kärleksmums! Medan all magi hände i köket blev jag placerad i en solstol med en tidning i knät. Well, hello lyx!

Ett par timmar senare, mätt, belåten och glad över möjligheten att ha fått surra lite med mina fina släktingar cyklade jag hem igen. Återigen nästan i bara mässingen! Ännu en fin dag att lägga till handlingen, och nu är jag inte längre vare sig rastlös eller slö. Bara nöjd.