Min instruktörsbana
Att få frågor är roligt! Och jag bad ju om dem också. Madeleine hade ett par frågor som jag ska försöka att svara på. Varför jag började att instruera, vilka olika träningsformer jag är utbildad i och också om jag fick välja ett konvent att instruera på, vilket det skulle vara. Skojiga frågor! Som ger ett långt inlägg.
Måste dra mig till minnes hur allt faktiskt började. Att jag skulle hamna i gymbranchen var ingenting självklart. Ska jag vara ärlig så småföraktade jag faktiskt folk som "bara" gick på gym och gruppträning. Jag var en idrottstjej och tränade gjorde man för att tävla. Det där med att träna bara för att må bra och hålla sig i form hade jag svårt att förstå. Vad var det för mening med det om man inte fick utöva en idrott liksom? Den hållningen hade jag nog under hela tiden jag studerade på GIH, till hälsopedagog, i en klass med nästan bara gym- och gruppträningsbruttor. (Förlåt, nu kanske jag gör några ledsna, men åh, vad vår klass var dålig på klasstävlingarna på GIH. Jag sneglade alltid avundsjukt på tränarlinjen och idrottslärarlinjen vid dessa tillfällen).
Visst, jag hade gått på något spinningpass och något hoppsanhejsan på Friskis och Svettis, men huvva vad det var trist. (Just motionsgymnastik á la Friskis hade jag en utbildning i efter min tid på Lillsveds Gymnastik- och Idrottsfolkhögskola. Men inte min potatis). Under tiden på GIH fick vi tillsammans med en motionsledarutbildning en vattengymnastikutbildning. Så jag kan ju faktiskt kalla mig för motions- och vattengymnastikledare.
2003 flyttade jag hem från Stockholm, och min gymnastikkarriär lämnade jag till största del kvar i stora staden. Vad göra? Jag fortsatte som tränare i gymnastikföreningen, men kände att jag borde göra något annat också. Ja, ja, jag testar väl ett gym då. 2003 fanns det inte alltför många gym i staden, och då jag kände till ägarna och några instruktörer på just mitt gym (lojal har jag iallafall varit) så gav jag det en chans. Hamnade på en BodyBalance-klass och var hemma. Ett halvår senare gick jag min första grundutbildning efter att ha blivit tillfrågad. BodyBalance. På pass 23. Som kom på VHS. Med koreografianteckningar i svartvitt och på A4....
Efter det har det väl rullat på i stadig takt. Jag hittade fler gruppträningsformer som var roliga att instruera i (BodyPump hösten 2006, BodyAttack våren 2010, Step). Jag hamnade i receptionen och de senaste åren har jag verkligen själv blivit en gruppträningsbrutta (men inte gymbrutta, än). Jag letar mig gärna iväg på konvent, vidarutbildar mig, samlar massa inspiration från olika håll och kanter. Som bloggar till exempel. Har alltså blivit en sådan som jag såg ner på. Och trivs. Där ser man, tur att man får slå hål på fördomar ibland. Självklart saknar jag tydliga tävlingsmål från dagarna som gymnast, att kunna lägga fokus på att verkligen satsa på något, men det kanske kommer tillbaka. I någon form.
Så var det det där med konvent. Visst vore det fantastiskt att få en sådan möjlighet, kanske man borde satsa? Visst skulle det vara maffigt att få kliva upp och riva av ett pass BodyBalance eller BodyPump på en SuperSaturday med tusentals människor. Men annars skulle jag nog välja WorkOut Åre. Nästan på hemmaplan och med en härligt skön stämning. Det skulle vara roligt. Ni då?
Det var riktigt skoj att sammanfatta det här. Och när jag börjar att räkna så har jag ju hållit på ett tag ändå. Och lär mig nya saker varje dag. Nu en sväng med dammsugaren innan höstens sista torsdagsdubbelpass.
0 kommentarer: