Peter och Petra
 |
| Crappy pic, men själva grejen... |
Varje gång jag går förbi vår fina badhuspark på vintern, med alla lyktor och den lilla skridskoytan (för tillfället utan is) så tänker jag på Astrid Lindgrens Peter och Petra.
... Skridskobanan låg mörk och övergiven. Snart hade Peter och Petra fått på sig skridskorna, sina små, små skridskor. Och så svävade de ut över isen tillsammans. De svävade ut, och de dansade på skridskorna och böljade fram och tillbaka på det vackraste, mest förtrollande, underbara sätt. Det stod som ett svagt skimmer omkring dem, där de dansade, och Gunnar tyckte att han hörde musik någonstans långt borta ifrån, men det var kanske bara inbillning. Gunnar höll andan. Detta var det vackraste han någonsin hade sett, och han tänkte, att han skulle komma ihåg det alltid, så länge han levde.
Ur: Peter och Petra i samlingen Nils Karlsson Pyssling. Rabén & Sjögren 1949.
0 kommentarer: