Oj, vad jag behövde det här. Både för kroppen och knoppen. I full Pippi Långstrump-mundering gav jag mig ut för en timme i skogen, bara dit stigarna bar mig. Vilket innebar att det blev både klättra i berg, hoppa över elstängsel, titta bort mot fjällen och såklart stanna för att kasta lite vackra höstlöv. Harmoni tror jag det stavas...
Om någon nu funderar på om jag inte är rädd för att springa vilse så kommer här en lugnande förklaring (utöver den att jag sällan tullar bort mig). Jag bor på en ö. På ön finns ett berg. Runt berget går en väg. På berget finns ett elljusspår. Så någongång under mina mållösa steg borde jag alltså dyka på ett spår, en väg eller en massa vatten. Idag lämnade jag faktiskt berget, passerade vägen och letade mig ner mot sjön. Jag gillar min ö jag.
1 kommentarer:
....för att inte tala om ditt lokalsinne (ända sen du va' liten..) - där slår nog ingen dig på fingrarna :) värre är det med Britt's ... du fattar va'? :)
Härligt att du "harmoniserar" ... älskar dig <3
mams
Skicka en kommentar