Tvivel
Idag var första gången på länge som jag tvivlade på min förmåga som instruktör. Pumpen gick grejt, så den lämnar jag därhän. Men step-klassen! Jag skulle vicka en 40 min step, och jag vet att det brukar vara ett lite mindre snurrvänligt klientel på den klassen än den jag brukar vicka på, så jag hade tänkt till lite för att underlätta. Men tydligen inte tillräckligt. Förbålt vad dåligt det gick! Det blev inte den puls jag hade hoppats på, och jag höll på alldeles för länge med ett visst steg, istället för att bara släppa det, förenkla och gå vidare. Nä, fy! Visst, det är lätt att säga att det säkert går bättre nästa gång, nu när jag vet. Men de som var där idag då, och inte fick den träningsupplevelse de hade förväntat sig? Jag hoppas att jag inte skrämt iväg dem för alltid, och att de kommer tillbaka nästa vecka när ordinarie instruktör är på banan igen. För min del gäller det att skapa en bra, pulshöjande "basic-korre" till nästa gång jag ska vicka en sådan här klass, och spara min snurrigare step till rätt tillfälle. Men först vill jag nog bara bryta ihop en stund och gnälla över vad dålig jag är. Tur jag är själv i soffan så någon annan slipper höra...
Gahhhh - vet precis hur det känns! Men som sagt bryta ihop å älta ett tag och sen gå vidare och säkert har man lärt sig ett och annat.
SvaraRaderaTänk om man kunde lära sig att "bryta upp sig" oftare när det går sådär smort som det faktiskt gör för det mesta - eller hur?
Kramen från a' mamma.....
Du är smart du mamma. Bryta upp sig, det ska jag komma ihåg. Puss.
SvaraRaderaHey...ibland blir det så. Jag förstår din känsla, man vill ju vara bäst!
SvaraRaderaKan ju bara bli bättre...visst? =)