Inte springa i förväg

Blev trött på mig själv idag när jag hade varit hemma ett par timmar efter en fantastisk påskhelg, och bestämde mig för att bota det hela med att ge mig ut i friska luften. Det känns ju oerhört skönt att benen, resten av kroppen och till och med flåset hade kunnat springa längre idag. Skönt var även det faktum att jag var klok nog att inte göra det. Utan att ta en kort runda på 3.5 kilometer och sedan nöja mig med det. För jag vill kunna springa mer framöver, men då måste jag nog vara just så här snäll mot mitt knä till att börja med. Skynda långsamt.