Skitpass. I dubbel bemärkelse.

Det ena självvalt, eftersom jag sprang på min favoritrunda när det kommer till lera och gegga. Men kroppen kändes tung, flåset obefintligt och så vidare. Men sådana pass ska man ju också ta sig igenom, och även om det ibland kändes som om det hade gått fortare att promenera den där turen så är ju ett skitpass ändå ett träningspass och jag får helt enkelt hoppas att nästa runda blir roligare.

Hur motiverar du dig när du märker att det inte går som du vill på en löprunda, styrkepass, whatever?