Breakfast for Champions?

Det händer ungefär en gång per decennium, och i natt var det visst dags. Jag har blandat frossa med kräkningar och legat som en urvriden trasa här på morgonen och förundras över att jag inte hade dött. Typ.

Summa summarum, inget jobb för mig idag, och när jag skulle berätta för min arbetslagsledare att jag inte dyker upp idag så hade hon haft samma härliga upplevelse. Samt några andra kollegor. Ett lätt detektivarbete gjorde det fullständigt klart att det var gårdagens lunch som var boven. Lesson learned; glöm inte matlådan hemma igen!

Några var fullt på benen, men jag är fortfarande helt sänkt, och kommer troligtvis flytta mig mellan säng och soffa ett bra tag. Hasade mig till affären och införskaffade det enda som hjälper. Cola och salta pinnar. (Och ja, jag fick dispens från mitt eko-handlande idag). Breakfast for Champions, right?