Slow starter
Innan jag tittade på löpare med nummerlappar så sprang jag själv. Allt uppdämt rörelsebehov från semesterveckan fick komma fram under min miltur. Det som är så skönt är att jag inte behöver fundera på om jag fixar milen längre, det gör jag ju! Det är som att kliva över en osynlig spärr. Någon annan som känner igen den känslan, typ att har man tagit sig över en gräns så kan man ta sig hur långt som helst? Å andra sidan så fick jag spurta rejält på slutet för att klara mitt tidsmål idag. Dessutom med en psykiskt påfrestande sväng på 400 meter extra för att gps:en skulle bli nöjd. Så här trött blir man då.... Måste försöka få upp tempot litegrann på de första kilometrarna, så jag kan hålla jämn fart. Eller öka farten överlag. Nu sneglar jag på guds straff för löpare. Intervaller. 400 meter times many på bana. Ska bara ställa in mig mentalt först bara. Kan dröja något år...
0 kommentarer: