Efter lopp kommer dopp

Det är sen gammalt. För efter den här sommarens löp-premiär (ja, premiär inte bara för lopp, utan springning över huvudtaget) var jag rätt varm och svettig. Av förklarliga skäl. 

Och eftersom jag dels befann mig mitt ute på väg upp mot fjällvärlden och dessutom behövde vänta in min far som sprang för ett annat lag och startade i en senare startgrupp så var alternativet slänga-sig-ån ett riktigt trevligt alternativ för att vaska av sig. Uppfriskande.

Själva löpningen då? Jo, ändå hyfsat för att inte ha sprungit på så länge. Fyra kilometer är ju ändå lagom för en sån grej. Att bara springa på tjur liksom. Och någorlunda kondis har jag efter en hel del cykling. Den interna familjekampen, som det nu blev när vi hamnade på samma sträcka, förlorade jag däremot med ynka 14 sekunder. Pappa är still No.1 helt enkelt.