14. Hälsohets

Jag tänker på det här med hälsohets ganska ofta. Jag möter ju nämligen dagligen ungdomar i den kanske mest påverkbara åldern, och som har funderingar kring kropp och knopp och dessutom måste sålla och sortera i det ständiga flödet av diverse i social medier. I kursplanen för idrott står det faktiskt bland annat att vi ska lyfta kroppsideal inom idrotten och samhället i övrigt, och det brukar bli fina diskussioner när jag nästan alltid förvånas över hur visa de små liven faktiskt är. Men också hur mycket de påverkas, och hur viktigt det är att vi för samtal med varandra. Inte bara lärare och elev, utan alla.

Om jag ska fortsätta att prata om mitt jobb, så hoppas jag ju att jag bidrar med en sund syn på hälsan, i sättet jag bemöter mina elever. Men tänker jag efter så tror en hel del elever att jag är den nyttigaste människan som finns. Ingenting jag påstår mig vara, men jag pratar kost, träning, sömn, alkohol etc. med dem dagligen i min yrkesroll, och några har på riktigt föreställningen att jag aldrig äter skräp, alltid tränar, bor på i ett tält på ett fjäll under helgerna... 

Med allt det som jag vet och kan om hälsa, påverkas jag då själv alls av någon sorts hälsohets? Självklart. Jag skulle vilja springa milen på nolltid. Jag skulle kunna tänka mig att ha magrutor (synliga då, rent anatomiskt så har jag ju såklart redan rectus abdominis). Jag skulle vilja vara så där härlig som vaknar upp fräsch med en gloria av morgonrufsigt hår och juica grönsaker varje morgon. Äta efter någon sorts ism med liv och lust, squatta som om jag inte gjort annat. Ni ser ju, allt det där som är hett och inne. Så det är klart att jag påverkas. För exakt de saker jag beskriver ovan är ju inte något jag själv kommit på för att min hälsa ska bli fantastisk, utan för att jag påverkas.

I realiteten då? Jag har mest ätit skräp den senaste månaden. Jag har stressat för mycket. Fått dra mig själv upp på morgonen, inte rört på mig på ett par veckor, har säkert ett par byxor som kommer vara lite tighta att få på och mitt hem är inte plastsanerat. Inte dammsanerat heller på ett tag... Och det är väl här som det är allra viktigast att var trygg i sig själv. Att veta att det är okej, att livet går i cykler, det är ju så det ska vara. Att det kommer komma dagar, veckor och månader som är mer hälsosamma, som gör att kropp och knopp får återhämta sig igen, bli sugen på att röra sig, äta gott, naturligt och hälsosamt. Utan att jag behöver tänka särskilt på det. 

Men herre min je, borde ha varnat för ett rätt ostrukturerat och flummigt inlägg. Men kontentan av det hela är väl att man ska ta en croissant till spenatsmoothien ibland. Hitta balansen. Jag är inte där just nu, inte den här perioden. Men jag blir heller inte hälsostressad över det. Det är ju i det långa loppet man ska ha hälsan, inte för något annat.