Obekvämt nog

Jotack, min nya obekväma löpning har startat bra. Som jag lovade mig att göra i sommar, inte lunka på i samma takt hela tiden alltså. Och idag gick det verkligen inte fort, eftersom jag sprang uppför (läs; klättrade i berg och tog mig uppför en slalombacke) och nedför (läs; halkade runt på lite rötter). Men obekvämt var det, och så lite åska på det.

Och så hittade jag en jättefin stig att ta ett oerhört tjusigt springkort på. Ett "här står jag och ser nästan avslappnad ut i skogen"-kort. Innan löpningen såklart. Heja self-timer! Shortsväder i kombination med skog betyder för övrigt långstrumpor på.