Inner peace

Så fort jag svänger in på den lilla grusvägen och kör den 400 meter långa uppförsbacken till stugan så slår hjärtat långsammare och andetagen blir lugnare. (Okej, just det kan ju ha att göra med att här har björkarna inte börjat att slå ut än)...

Att sedan pyssla på med att hämta vatten, titta till mammas odlingar i pallkragarba, kolla hur fint pappa har staplat ved, och sen strosa runt i skogen och kolla på vitsippor gör att lugnet rotar sig ytterligare. Efter bara några minuter.

Den här platsen är mitt andningshål. Det är hit jag letar mig när livet går lite för snabbt. Den här helgen är det bara jag här, så det blir människodetox med. Rätt skönt ibland när en möter människor dagarna i ända. 

Och även om jag nu har med mig en hög med rättning att få gjord (vilket är ett av huvudsyftena med helgen), så är det med ett helt annan känsla jag tar mig an den uppgiften än om jag skulle vara hemma en helg. Tar de som de kommer liksom.

Var andas du ut?