Gick sådär

Här ligger jag på en brits minsann...

Till skillnad från de senaste gångerna, när nålarna inte hittade till mina blodådror och jag fick åka hem i oförrättat ärende, så fick de ju iallafall mitt blod den här gången. Stannade faktiskt lite extra länge också, och hängde med personalen på blodgivningen i sisådär en och en halv timme.

För att jag tuppade av! Har alltså svimmat för första, och förhoppningsvis sista, gången i mitt liv. Analysen är att det är en dålig idé att lämna blod första dagen på semestern, efter intensiva veckor och oregelbundna mat- och sovtider. Mamma, återigen, läs inte vidare.

Det gick jättebra fram tills dess att jag var klar, men medan jag väntade på att de skulle koppla loss mig blev jag illamående, yr och vaknade sedan av att jag låg näst intill uppochner i den så praktiskt nog vickbara stolen, med två sköterskor runt mig som höll i mina arnar, för de böjs tydligen ibland automatiskt när man svimmar av, och jag hade ju en nål i armen..

Jag fick ligga så ett tag, och det kändes ok, men sen när jag vickades upp till sittande började jag bli riktigt yr igen och fick återigen lägga mig med huvudet lågt. Den andra gången visste jag ju iallafall vad som var på väg, så då hann jag säga till, så jag fick komma ner. Lite apelsinjuice och blodtrycksmätning, sedan fick jag lägga mig och bli skjutsad på en brits till ett vilorum. Hade väldigt lågt blodtryck visade det sig. Inte för att det är särskilt högt annars, men inte på det här sättet.

Mår fint nu, personalen var fantastisk och jag tyckte nog mest att det var jobbigt att jag tog upp onödig tid av dem, men de intygade att så inte var fallet och att sånt här händer lite då och då, även för de som har gett blod i åratal. Jag vill såklart fortsätta att ge blod, för jag tycker det är ett bra sätt att kunna bidra med nåt. Men däremot ska jag nog tänka efter när jag gör det, när jag är i fas liksom. Och så tänker jag ta det piano resten av dagen.