Påhejare

Först så gick det upp, sedan gick det ned, sedan gick det upp igen...

Skulle det finnas ett pris för bästa supporter så skulle jag nog ha en bra chans. Jag älskar allt som har med tävlingar att göra, stämningen runt om, all aktivitet och så är jag världsbäst på att heja! Idag har jag hejat på ett terränglopp till förmån för Barncancerfonden. De tappra löparna sprang 8 kilometer utan ett enda flackt parti. Start och mål i slalombacken.... Eftersom loppet gick nästan precis förbi mitt hus (ett stup mellan bara), så gick jag såklart upp till utsiktsplatsen och hejade på.

Sen kan man ju undra varför jag är bättre på att vara pepp- och hejarekonsult än att själv delta i olika lopp. Det faller mig visst inte ens in att anmäla mig till saker. Kanske är dags att ändra på det där snart, så jag också får några hejarop. Vårruset ska jag ju faktiskt springa förstås, tillsammans med kollegorna. Men det är mer en gemensam grej än en lopp i mitt tycke. Och i vårt fall; med en hel dags paddling som uppladdning.