Tur man inte är mörkrädd

Medan övriga stughängare tog ett dygn i civilisationen för att betala räkningar, tvätta lite och fixa med övriga praktiska saker är jag och syrrans hund är kvar i stugan och myser vidare. Vi har skidat, dammsugit, stickat strumpor och bakat lite mer. Ledig i varje del av kropp och knopp.

Väldigt lugnt alltså, inga andra ljud än skogen och tystnaden (ehh, och tv:n). Såhär mycket ser man om man flyttar sig ett par meter bort från själva stugan när solen gått ned. Pannlampa är ett måste när man ska ta hunden på kvällsrastningen. Om det inte är fullmåne förstås, då ser man bättre utan lampa. Och när det är stjärnklart, ja då ser man nog varenda stjärna i galaxen.