Terminens första dipp

Nä, riktigt så här slut blev jag inte efter min step-klass idag. Mer svettigt än flåsigt faktiskt. Men det var lite skönt att det var över. Idag var nämligen första gången den här terminen som jag inte ville dra till gymmet och instruera. Visst var det roligt när jag väl var på plats i gruppträningssalen, men motståndet var stort idag. Jag satt skönt i soffan efter middagen, jag hittade inte riktigt några kläder jag ville ha på mig, var inte nöjd med musiken och jag kände mig allmänt opepp.

Så är det ju ibland. Nu lever inte jag på att instruera, och det är heller ingenting jag skulle vilja göra heller, så några mindre bra dagar har jag ju "råd med". Och man kan inte ge 100 % av sig själv varje gång. Såklart försökte jag ge deltagarna så mycket som möjligt ändå, men min egen träningsglädje uteblev. Jessica har förresten skrivit jättebra om det det här med instruktörsrollen, tycker ni ska läsa det om ni inte redan gjort det.

Jag vet inte, men frågan är om det inte bottnar i något sorts planlöst tränande. Just nu tycker jag nog mest att det är skoj med Sh'bam, för att det är nytt och utmanande för mig. Fredagspumpen är ju också skoj, just för att det är fredagspump, men jag tjatar nog rätt ofta om mitt mållösa tränande och att jag inte vet vad jag vill. Visst, kanske ska jag se instruerandet mer som ett jobb och hitta fler alternativ till träning utanför gymmet, men jag vet ju bara inte vad jag vill! Frustrerande faktiskt.

Är det höstens intåg och att utomhusträning inte känns fullt lika naturligt längre? Blir ju mörkt innan jag hinner blinka. Typ väntan på snö och skidåkning? Eller är det bara att just den här veckan känns som en enda lång transportsträcka till helgen när jag ska få finbesök? Eller behöver jag en spark i baken och ett mål? Kanske en kombination av allt. Jag hittar nog förhoppningsvis peppen rätt snart igen, men det var skönt att få gnälla av sig lite.

Vad gör du när du har motivationsbrist?