Oövervinnelig
Lite så kändes det ikväll. Efter en lång dag med städ, tvätt och Vinterstudio (fatta vad svårt det är att dammtorka i sovrummet när det åks skidor i vardagsrummet), så gick jag till gymmet för att springa lite och gå på ett BodyBalance-pass. Eftersom jag blev lite sen hemifrån (skyller på skidor igen) så siktade jag in mig på två kilometers teknikträning på löpbandet. Fick ju några goda råd av MrC som är PT i går och han är väldigt duktig på både löpning och skidåkning. Så idag testade jag att springa lite snabbare, med kortare steg och att landa på framfoten. Svårt.
Anyhow, just den biten var inte det oövervinneliga, utan det som kom sedan. Hmm, undrar hur långt jag är från att göra en chin? Jag testar, det är ju lugnt i gymmet. Say what! Två! Bara sådär. Jag blev så paff att jag inte ens försökte ytterligare en till... Jag har inte gjort mer än en sedan typ 2003. Då gjorde jag kanske tre. En utmaning alltså...
Sedan tror jag att jag flöt på det lyckoruset genom BodyBalance-klassen. Jag hade ett sådant flyt i solhälsningen, var stark som en oxe i benstyrkan, stod stadigt som en staty i balanserna och så vidare. Dessutom var det ett perfekt tillfälle att kolla in sig själv lite för att se om teknikdelarna sitter. och eftersom jag har en sådan dag så gjorde de det. Full av energi och glädje möter jag den nya veckan som bjuder på nya utmaningar.
Det är härligt när man lyckas :D
SvaraRadera