Sockerstopp
Kan ju kännas lite obvious (kolla Soffan, jag svengelskar fritt jag med) att jag nu proklamerar ett trettio dagars sockerstopp. Så här på kvällen av kanelbullens dag... Men det har inte med någon kopiös mängd kanelbullar att göra, utan snarare om att supportra andra. Och samtidigt göra en insats för min egen hälsa.
Jag har en jättehärlig kollega som under förra året gick ner massor av kilon, med hjälp av Itrim. Hon har också lyckats med att behålla sin vikt, några kilo hit och dit kanske, men kände nu ändå att det börjar att gå åt fel håll och behöver tänka till igen för att inte falla tillbaka i gamla vanor.
Idag när jag kom med mina nybakade kanelbullar (för övrigt sjukt uppskattade av kollegiet) så berättade hon om sin plan att vara sockerfri i trettio dagar. Jag, som behöver utmaningar lite nu och då för att peppa mig själv, erbjöd mig direkt (efter dagens två kanelbullar) att hänga på. Dels för att hjälpa henne men också för att låta min egen kropp vila från raffinerat socker ett tag. Kan ju inte skada liksom.
Och när jag tänker efter och letar i arkivet så var jag ju inne på liknande tankar vid samma tidpunkt i fjol. Kanske något att försöka med igen. Ska bara bli frisk också först, lyckades efter många om och men iallafall byta bort min BodyPump-klass idag. Tur, eftersom jag troligtvis har lite feber nu på kvällskvisten. Blä.
Min fina kollega åt förresten ingen bulle, men intygade att de såg goda ut och att jag var snäll som hade bakat åt alla.
Lycka till med sockerstoppet! Kan vara bra att "rensa" kroppen ibland.
SvaraRadera